Tisdag, 20 November, 2001

Insänt av

Åke Bergman
Langelandsgatan 23
164 43 Kista

Denna berättelse är nedtecknad av Åke Bergman´s far 1989.

Min far Helge Bergman, som skrev dessa rader 1989, föddes 1910 vid Haneberg i Näshulta. Hans far Albert Bergman var trädgårdsmåstare där under åren 1903 - 1926. Åke Bergman Min bror Calle hade arbetat vid Gimmersta trädgård till november 1926.

Han arbetade vid Hovsta trädgård i Björkvik sedan våren 1927 och han fick genom en anställd där reda på att det fanns en ledig plats vid trädgården vid Gimmersta. Jag sökte och fick platsen den 15 april 1928.

Först kände mig lite bortkommen men jag trivdes redan från början. Vi var två grabbar som arbetade i trädgården. Vår bostad låg i en flygel till huvudbyggnaden. Det stod 1797 på gjutjärnströskeln i porten. Vintertid var det rätt kallt. Förstugan hade golv av kalkstensplattor och en enkel träport med stora springor. Det var en vanlig trädörr ut till förstugan från vårt rum. Väggarna var solida, nästan en halv meter tjocka. Vi fick vår mat i en särskild matsal för personal. Det var fyra kvinnor som var fröknarna Bondes tjänarstab, en stallgrabb som skötte fröknarnas ridhästar och så var det vi två grabbar i trädgården som bildade ett matlag på sju personer. En stor tur var det för mig då maten var utomordentligt bra; man kunde verkligen äta sig mätt. Det var stekt sill och havregrynsgröt varje dag - konstigt att man inte tröttnade på det. Arbetet började klockan sju. Vi fick kaffe klockan halv sju och klockan halv nio var det frukost. Middag med två rätter var det klockan tolv, kafferast vid fyratiden och kvällsmål klockan sju. Jag mådde fint de tre åren jag jobbade där. Inte bara maten var bra utan även jobbet som sådant var trivsamt och lärorikt. Trädgårdsmästaren hette Knut Hedlund. Han hade gått på Experimentalfältets trädgårdsskola på 1890-talet. Han var mycket duktig på växternas latinska namn och det blev en bra skola för mig. De fyra kvinnorna i fröknarns tjänarstab jag nämnde tidigare var kokerskan Ester, omkring 40 år, kammarjungfrun Augusta och så husan Anna som fyllde 25 det sista året jag arbetade där samt en köksa som jag inte minns namnet på. Hon efterträddes de två sista åren av en flicka som hette Britta. Köksan diskade efter våra måltider och hon bäddade också våra sängar och såg till att det fanns vatten på rummet. Stallgrabben, som var där när jag kom, hette Gösta Larsson och var ett år yngre än jag. Vi hängde ihop rätt mycket. Vi cyklade nästan varje helg då vi inte hade vakt. Jag minns att vi bland annat cyklade till Örebro och Malmköping. Vi gav oss iväg på lördagskvallen och kom hem på söndag eftermiddag. Varannan helg hade jag ansvar för vattning i trädgården och Gösta hade ju också vakt för hästarna skulle ryktas och fodras. Gösta slutade efter ett år och flyttade för ett arbete på Tistad slott utanför Nyköping. När jag tänker tillbaka på Gimmerstatiden så var det en bra tid. Det var en fin sammanhällning i "matgänget" när den första blygheten gått över. Mina kamrater i trädgården under dessa år hette Sixten Lindholm och efter honom kom en kille som hette Gösta Sedvall. Efter Sedvall kom John Pettersson.

Trädgårdmästare Hedlund var mycket bra som arbetsledare. Dagen började klockan sju med att mäster kom till vad vi kallade Trädgårdskammaren och fördelade dagens arbete. Arbetet bestod av vattning i växthusen och övrig skötsel av plantor och övriga växter inomhus och i bänkgården, köksträdgården och i parken runt slottet. Vissa dagar var det torglass som skulle göras i ordning för försäljning på Julita Torg. Vintertid var det vi eldning av växthusen. Det var sex ugnar som skulle eldas under dagar och kvällar. Senast klockan sex på morgonen skulle de tändas. Efter morgonsamlingen tog sig Mäster ibland en titt i växthusen. Klockan åtta gick han och vattnade de växter som fanns i "slottet" och klockan halv nio gick han hem till frukost. Därefter gick han en promenad till poststationen i Äsköping, en dryg kilometer. Där hämtade han posten till fröknarna och personalen och till oss i trädgården. Efter middagen vid halvtvåtiden kom han och tittade hur det hade gått med våra jobb.

Ett av växthusen kallade vi varmhuset. Jag skulle tro att det var från 16-1700-talet då en ask eller ygdrasil växte endast tre meter från sydvästra gaveln och den skuggade helt växthuset hela eftermiddagen och det tyder planterades senare än när växthuset byggdes. Detta hus var vitputsat och cirka nio meter långt. Fönstren låg i ramar cirka tre gånger en meter. I varmhuset hade vi ormbunkar och adianthum. Där såddes också allt frö till tidiga sommarblommor. Det fanns en stor grusplan framför huvudbyggnaden, den så kallade slottsgården. På denna grusplan utplacerades gröna träd som var planterade i gröna trälådor. Det var Prunus, Lagerträd, Ancuda och Fikon. Det var mer eller mindre exotiska växter som ej tålde köldgrader varför de övervintrade i ett växthus. Detta växthus kallades "Nyholländskan" därför att många av dessa växter kom till Sverige från Ostindien under slutet av 1700-talet och under 1800-talet. Holland hade under denna tid kolonier i Ostindien, alltså "Nya Holland". Det fanns också fyra Mullbärsträd som var mer än 100 år gamla. De var planterade i lådor som var en meter i fyrkant. De var jobbiga att flytta ut. Vi lade plankor på marken och rullar under lådorna och baxade sedan med järnspett och flyttade rullarna efter hand. Lådorna var placerade på en grusplan alldeles utanför växthuset så det var ej så lång flyttning. Omplanteringen var också ett äventyr. Vi hade en bock med en hävarm som träden lyftes upp med och så fram med en ny låda under och så firades trädet ner. Trälådorna höll bara i fem år. Nu finns förmodligen inget sådant här kvar i denna dag.

Jag kanske ska berätta lite om fritiden också. Det fanns en NTO-lokal där det bl a visades film; tror mig minnas ett par gånger i månaden. Stumfilm förstås med pianomusik enligt det arrangemang som medföljde filmerna. Som det fanns tre herrgårdar i Julita med den gamla traditionen av anlagda prynads- och parkanläggningar var det givet att det blev kontakt mellan oss trädgårdsgrabbar i synnerhet med de fem som arbetade vid Julita gård. Det var ingen av dem som var där alla de tre åren som jag var vid Gimmersta. Sammanlagt var det väl ett 10-tal genom åren. Jag minns en göteborgare som hette Voss och som samlade praktik för Alnarps trädgårdsskola. Han blev sedermera hortonom; en mycket trevlig grabb och för att inte tala om Melin. Han var student från Uppsala och Folke Kinell vars bror var betjänt hos löjtnant Bäckström, ägaren av Julita gård. Helge Kinell, betjänten, var en verklig hålligångare. Någonstans hittade han gamla mässingsinstrument, en kvarleva från den gamla skytteföreningen tror jag. Kinell hade visst varit trumpetare när han gjorde rekryten. Nå, han plockade ihop en sextett av grabbarna vid gården. Den hade väl ingen högre kvalitet men de var underhållare bl a när idrottsföreningen eller SSU hade fest. Jag måste också nämna att det även vid Fogelstad var fem grabbar i trädgården av vilka jag endast kände en något närmare. Han hette Gunnar Pettersson.

Helge Bergman slutade sin anställning på Gimmersta Trädgård 15 mars 1931.

Som avslutning på dessa minnen kan jag citera följande notering ur min fars dagbok: den 11 oktober 1929: Älgjakt vid Gimmersta. 40 drevkarlar och nio skyttar. Två älgar skjutna! Stor middag på kvällen med bl a prins Gustaf Adolf.

Bild 1

Helge Bergman framför ett av växthusen, det så kallade Persikohuset. Det var byggt mot en mur som avgränsade det område som tillhörde arrendatorsbostaden. Den syns som svart, sned skugga i bildens överkant till höger. Det syns en smal skorsten alldeles intill. Den hörde till växthusets värmesystem. Till vänster utanför bild fanns en ugn och längs med den låga ytterväggen utmed golvet gick en murad kanal som slutade med ovan nämnda skorsten. Det är endast halva växthuset som syns på bilden. På våren hade vi bl a cineraria och hortensia där och sommartid var det oftast tomt och på hösten var det krysantemum. De odlades då som storblommiga. Man plockade bort alla knoppar utom den översta. På vissa sorter blev blommorna ända upp till 20 centimeter i diameter. De var planterade i 8-9 tums krukor. Man kan skymta de två persikoträden genom glaset. De var spaljerade mot muren. Buskarna bakom muren är Druvfläder, Sambucus racemosa.

Bild 2

Köksan Britta, kokerskan Ester, husan Anna och stallgrabben Evert. År 1930.

Bild 3

Bänkgården vid Gimmersta trädgård 1929 eller kanske 1930. Minns ej hur många fönster den bestod av men tror mig komma ihåg att det var 4 rader med 24 fönster varmbänk och 4 rader med 12 fönster kallbänk. Bänkgården låg på det gamla tegelbrukets mark; i bakgrunden ses gaveln på den byggnad som var tegelugnen. En tegellada låg till vänster utanför bilden. Där förvarades bänkfönstren under höst och vinter. Det fanns ytterligare en tegellada. Den låg bakom tegelugnen parallellt med vägen till kyrkan.

Stort tack för denna berättelse från gamla Gimmersta och livet i Julita som Åke Bergman delgivit oss.

Julita hembygdförening / Örjan Strand

Tillbaka