Årets första utflykt gick till 14 torp i Berga Rote lördagen den 24 april

I lätt mulet väder mötte knappt 20 personer upp vid Lilla Ritorp.

Härifrån kunde vi se tre av Julitas 32 soldattorp. Korpralen Nils Ryss flyttade in på

Lilla Ritorp i början av 1800-talet och det var här på Risinge soldattorp han fick sin medalj förtapperhet i fält. Han hade då två av sina knektar inom synhåll.
På Beatelund hyste Berga sin soldat och på Högtorp Stora Högbrunn sin.
På Högtorp utspelade sig enligt Allan B ett nog så dramatiskt svartsjukedrama på 1940-talet,
då två ungherrar tävlade om hushållerskans gunst.
Det hela avgjordes när den ene passade på att måla trappan nerifrån når den
åtrådda var på övervåningen och rivalen där nere!

Två torp som bara kan anas idag var Långbrostugan (ovan), granne med Lilla Ritorp,
och Hagby eller Hagalund som legat bakom Beatelund. Dessa båda hade Bränslekommissionen köpt in till ved under andra världskriget. Samma öde hade även drabbat backstugan Kulan som vi passerade på väg till nästa stopp vid Stjärnlund. Här tittade vi närmare på Källarbodas båda soldattorp.

Det ursprungliga (ovan) lämnades öde redan i början av 1900-talet och av detta återstår bara några gamla äppelträd. Det nya som ligger hundra meter söder ut står kvar i välbevarat skick och där var (sommar-) torparfrun ute och påtade i täppan. Som granne har hon Västra Björnstugan som varit torp under Källarboda med rötter i 1600-talet. Hit gick grannkvinnorna ännu på 1930-talet för att byka i byns enda tvättstuga.

Julita Gårds Jaktklubb har byggt upp en förnämlig jakthydda som var tänkt att fungera som dagens raststuga vid otjänligt väder men nu hade dimman lättat solen värmde behagligt när lyxiga äggmackor och mer påvra skorpor sköljdes ner med termoskaffe.

Innan vi satte oss i bilarna igen tog vi en kort promenad till Kilstugan, gården Kils soldattorp.

Den siste soldaten här var Eric Vilhelm Hellqvist (bilden nedan från hans 75-årsdag på torpet 1942) som dog här 1944.

Den sista etappen på vår utflykt gick till det närbelägna Lindhagen som byggdes för 150 år sedan åt den avskedade soldaten Ståhl. Vid infarten till Lindhagen ligger det vackra torpet Carlslund som också tillkommit för att hysa en avskedad soldat, Carl Erik Stark, som flyttade in här 1880. Utmed vägen från Lindhagen till Björkliden har det legat ytterligare ett ställe som tillkommit när en soldat pensionerats. Han hette Olof Hjelte och flyttade in på Fridhem med sin andra hustru, Sofia 1890. 1930 var Sofia ensam kvar på Fridhem sedan Olof dött 1925. När även hon lämnat det jordiska var det åter Bränslekommissionen som kom med sitt vinnande anbud på 100 kronor och idag är en raserad potatiskällare det enda som återstår av Fridhem.

Sista torpet på vår vandring var Björkliden, eller Ovankils soldattorp (ovan), som det hette från 1680-talet fram till 1901, eller under hela den tid ”Nya Indelningsverket” existerade. Vi kunde konstatera att Nordiska Museet här har ett akut renoveringsobjekt att ta tag i. Museet är för övrigt ägare till alla torpen vi sett under vår 2-timmarsvandring.

Magnus Andersson plåtade och Leif Thegle noterade.